Den 17 april åkte vi till Västerås för att hämta vår efterlängtade hund.
Vi hade bestämt oss långt innan att skaffa hund och ringde runt till olika kennlar och besökte även några innan vi hittade vår uppfödare.
Kennel Liamidalas hade fått sin första kull med åtta små valpar. Vi hade vart på flera besök tidigare och vi bestämde oss snabbt att vi ville köpa en fralla där ifrån. Som tur var så fick vi det också!

Jag kommer ihåg att jag var jättenervös på vägen dit. Vi skulle ju faktiskt ta med oss en hund hem som skulle bo med oss (förhoppningsvis) många år framöver...
Vi hade bestämt oss för en liten tigrerad tik som var en av de minsta i kullen. Wilma skulle hon heta.
När vi kom fram fikade och pratade vi länge innan det var dags att packa in oss in oss i bilen igen. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Wilma var den mysigaste valpen någonsin och att det var självklart att det var just hon som skulle bo hos oss.
Det kändes overkligt att gå därifrån med ett litet liv. Bilresan gick bra, lilltjejen somnade i mitt knä och sov hela resan hem utan några olyckor på filten hon låg på. Vi hade bestämt oss för att vara hemma själva den första veckan så vi skulle kunna knyta band till varandra och så hon skulle förstå att det var vi två som var hennes nya familj.
Wilma tog allt med ro när vi kom hem. Hon gick runt i lägenheten och luktade och slickade på allt. Inte någon gång pep hon.


Nu har Wilma bott med oss i åtta månader. Hon är så underbar. Tänk vad man kan älska en liten hund.
Ser fram emot ett till år med Wilma i vår familj.

Och jag har fortfarande praktik. Jag kommer få vara ledig lite under nyårsveckan men annars så är jag på avdelningen fyra dagar i veckan. Det är roligt och lärorikt men jag hade betydligt hellre varit hemma med Rasmus och Wilma som kommer vara hemma i tre hela veckor (!)

För övrigt så var vi hos veterinären igen i måndags. Vi ska ju göra skrapprov en gång i månaden tills demodexen är borta. Denna gång visade det sig att den hade minskat men att den fortfarande fanns där. Så vi kommer fortsätta behandla med droppar en gång i veckan och göra ett nytt prov om en månad igen. Håller tummarna för att det är helt borta då. Känns så tungt att behöva sedera Wilma varje gång. Hon är så trött efter och blir så ynklig. Förra gången kunde hon inte hålla sig utan kissade på sig flera gånger men denna gången lyckades fröken klara sig utan olyckor.
Min bebis .

Du berikar mitt liv så otroligt mycket

Medan jag pluggar för fullt